Anteckningsboken

I en värld av fullständigt, sökbart, synkroniserat minne är en anteckningsbok av papper objektivt sett ett svagt verktyg. Den är långsam, ömtålig och rymmer nästan ingenting.

Den har en egenskap inget annat i Auroras liv har: den är hennes, och dess tidigare sidor förblir det de var.

Romanen motstår frestelsen att göra papper sentimentalt eller moraliskt överlägset. Aurora romantiserar det inte. Hon använder det för att det fungerar för det specifika problem hon har.

Anteckningsbokens värde ligger inte i att den är dold. Det ligger i att den inte är beroende av någon annans system, bevaringspolicy eller goda vilja för att förbli det den var.

Diskuteras inte här. Vad som spelar roll för den här sidan är vanan, inte innehållet.